söndag 31 januari 2010

Positivismen sprudlar

Det är ju tur att blev förkyld NU, när det är så satans kallt. För jag hade ju ändå inte gått ut och sprungit i den här kylan.

lördag 30 januari 2010

En dikt från en sjuk

Mitt huvud är fullt med snor!
I min hjärna det bara bomull bor.
Min lunga är fylld med slem.
Jag inte lämna detta hem.

torsdag 28 januari 2010

Nej

Jaha... då var det dax igen... Att ha en tvåårig dagisunge och samtidigt försöka sig på löpning verkar vara dömt att misslyckas. Men skam den som ger sig. Snart går jag på igen.
Jag är glad så länge det inte är vinterkräket.

onsdag 27 januari 2010

Fy fan

Okej, här kommer ett lågt inlägg. Är du känslig så får du skylla dig själv om du läser.

Vi sitter och kollar på En annan del av Köping. Micke, med Downs syndrom, är ute och springer i skogen.
Jag: Fan vad låg du är. Sitter du nu och tänker på hur mycket snabbare du är än honom? Du springer minsann en kilometer på fem minuter va? Du är så egocentrisk.
Kemisten: Eh nej nu har du fel Minna. Jag tänker snarare på dig när jag ser honom springa.

tisdag 26 januari 2010

Träningsprogram

Fördelen med att haka på ett träningsprogram är ju att man kommer ut och att man kan köra varierat. Nackdelen är ju det dåliga samvetet. Idag skulle jag ha kört ca sju kilometer varav fyra skulle vara fartlek. Men med den här kylan kombinerat med att Kemisten stod hemma och trummade med fingrarna i bordet och väntade på mig... gjorde att jag bara sprang fem kilometer varav två av dem var fartlek. Och då kommer det dåliga samvetet. Men jag ska tänka om. Jag ska tänka att det var ju bra att jag kom ut överhuvudtaget och att jag sprang lite snabbare än vad jag har gjort på ett tag. Men det kändes i halsen. Kändes som om saliven frös till is. För att inte tala om näsan. Från en sak till en annan liksom. Från träningsprogram till snor.

Kallt igen

Nu har det blivit kallt igen. Då är jag inte så stark när det gäller fartlek... Jag tror att jag får köra ett extermt långsamt fartpass idag, så att inte lungorna pajjar. Sonen är ju hemma och är sjuk så jag ligger redan i riskzonen för att bli sjuk. Nu: klä på mig femtiotusen lager kläder, sen lite spring.

måndag 25 januari 2010

Imun?

Nu är det bara att hoppas att jag är imun mot de dagisbacillerna som har tagit över sonen. Annars blir det uppehåll i träningen. Igen.

söndag 24 januari 2010

I hate the snow

Jag är så trött på att springa i snö, is och snömodd. Det finns ju inte en chans att få bra tider, hur mycket man än kämpar på. Kollade in en niokilometersrunda jag har inlagd på jogg.se, och senast jag sprang den (i slutet av november) snittade jag på 5:25 km/min. Idag, när jag tog i som satan gick det inte snabbare än 5:52. Jag skyller allt på underlaget och isdobbarna. Jag är inte i sämre form än då, snarare tvärtom.

Man får bara hoppas att det man kämpar sig igenom nu (snövallar och isbackar) ger prima resultat för resten av våren. För så här kan vi ju inte ha det. I hate the snow. (Hahhah, klippet är från Crocodile Dundee, jag tänker ofta på det där I hate the bush, 1:42 in i klippet)!

lördag 23 januari 2010

Han har sprungit

Sonen har i alla fall sprungit idag. Säkert nio kilometer.

Irriterad

Idag hade det suttit fint med ett riktigt långt pass. Av olika anledningar har jag gått runt och varit jätteirriterad hela dagen så om jag hade fått gått ut och kuta nio kilometer hade jag nog mått bättre. Men det får bli imorgon förmiddag istället.

Och så har det gått och blivit kallt igen. Imorse var det minus elva. Värdelöst.

Kemisten var ute idag på ett kort varv. Första gången på länge eftersom han har varit långsjuk.

fredag 22 januari 2010

Farten

Det blev fartlek i 22 minuter och 43 sekunder idag, ca 4 km. Och förutom det blev det närmare fem kilometer vanlig jogg. Nu är jag varm och mosig efter en lång dusch och ska hasa till soffan och äta överblivna Ballerinakex.

torsdag 21 januari 2010

Tjockis!!!!

Idag under sektionsmötet spårade vi ur lite grann och började prata om träning. Chefen berättade det - enligt henne- tråkiga faktum att hon bara behöver titta på en hantel så får jättemuskler. Chefredaktören tyckte att chefen hade ett lyxproblem, själv var hon orolig för att hon skulle bli för slank av alla de mil hon betar av i spåret. Och så berättade hon att för varje kilo man går ner kan man kapa en sekund på sin kilometertid. Då har hon långt kvar för att komma ner i riktigt snabba tider tänkte jag.

Sen kallade hon mig helt oprovocerat för tjockis. Bara sådär! Pah! Och så började hon hetsa mig inför Premiärmilen också. Herregu.

Jag höll som vanligt låg profil.

onsdag 20 januari 2010

Morgonen och jag

Alla ni som säger: Jag skulle aldrig springa på morgonen! Ni kan fortsätta att ha den inställningen. Nu har jag provat åt er och det var hemskt.

Det var inte svårt att gå upp. Klockan sex är min vanliga gå upp tid. Kvart över drog jag ut. I snömodd. 50 meter ifrån hemmet fick jag mjölksyra. När jag sprungit fyra kilometer var mitt enda mål att inte börja gå. Då hade jag en kilometer kvar hem. Den var tung.

När jag kom hem räknade jag med att jag skulle sticka in i duschen på en gång. Men när jag kom hem låg jag avsvimmad på golvet innan jag kunde resa mig upp. Hungrig och svettig. Och helt slut.

Så nu vet jag. Morgonjogg är inte för mig. Men jag ska inte säga att jag aldrig ska göra det igen, för det kommer jag säkert. Är tiden knapp i veckorna och jag inte får ihop det på kvällstid... ja, då får det väl bli morgonpass. Hemska tanke. Jag kommer att kämpa järnet för att få ihop löptiden på kvällarna. För det finns en sak som är värre än morgonpass... och det är löpbandet på jobbet.

tisdag 19 januari 2010

Morgon

Imorgon går jag upp kl. 06. Klockan 06.15 ska jag vara på väg ut. Kvart i sju ska jag vara hemma igen. Klockan 07.30 ska jag vara på väg till jobbet. Plus minus tio minuter.

måndag 18 januari 2010

Skada?

Men va fan! Kemisten har tydligen också ett liv!
Här har jag planerat att träna onsdag, fredag och söndag.
Och nu säger han att han ska spela innebandy på onsdag. Och då kan ju inte jag gå ut och springa, för vem ska vakta barnet då?

Så då har jag tre dagar att träna fyra pass på. Och dessa tre dagar ligger i rad. Fredag, lördag och söndag. Jaha... hur ska jag lösa detta?

Ps. Skada Kemisten är inte ett val. Jag vet att det var det ni tänkte på - jag har också gjort det men jag tror att det kommer gå ut över mig till slut ändå...

Okej... det blir väl kanske ett morgonpass på onsdag. Har ni hört nåt så galet? MORGONPASS!!!!!!!!!!!

söndag 17 januari 2010

Mjölksyra

En sak är ju säker i alla fall. Det tar i benen att springa i snömodd. Nu får jag mjölksyra av att gå upp och ner för trappan här hemma.

Nu har jag suttit och gått igenom nästa veckans löpning. Jag måste dock rodda om lite i schemat för jag har andra kvällsplaner på tisdagen. Och det inkluderar god mat, gott vin och najsigt sällskap.

Och nu kom jag på att Jack fyller år på torsdag... Det blir till att rodda om ännu lite till. Hmmm, det lutar åt onsdag, fredag och söndag. Hahha, skriv upp det nu i era almanackor!

Korven sprang

Idag satt det verkligen långt inne. Hela dagen hade jag ont i huvudet och var allmänt seg. Sov länge på morgonen och sedan somnade jag på spikmattan en stund.

Men så bestämde jag mig för att ta en kort runda. Enligt Szalkai var det åtta kilometer som gällde. Men det tyckte jag att han kunde stoppa upp i häcken... jag bestämde mig trotsigt för fyra ynka istället. Men när jag väl klädde på mig och kollade upp vilken runda jag skulle ta så ändrade jag mig och bad om ursäkt till Szalkai. Det blev åtta.

Det blev åtta tunga. Det är ju verkligen som att springa i potatismos. Att jag ens höll det tempo som jag gjorde är jag imponerad av. Benen kändes som korvar. Korv och potatismos. Åh vad gott förresten.

Illa

Idag står det 8 km på schemat. Men... jag känner verkligen inte för det idag. Jag vaknade med ett diffust illamående och huvudvärk. Igår var vi hemma hos kompisar som varit magsjuka i början av veckan och Kemisten har haft ont i magen i flera dagar. Så vi får se. Om jag känner mig starkare i eftermiddag blir det ett pass.

lördag 16 januari 2010

Baboon

Jag har träningsvärk. I magen. 15 ynkliga sit ups och min mage bränner. Hahah, underbart ju! Idag är det vila. Imorgon 8 km. Se ya' soon baboon.

fredag 15 januari 2010

Arselfrys

Jag skippade Kemistens tjocka underbrallor (?) idag. Det var ju bara två minus. Det var verkligen frihet att springa utan. Det känns nämligen som om man har på sig dubbla efter-forlossningen-bindor. Inte helt smidigt... Men ash vad arslet frös.

Modden

Jäklars vad det var moddigt idag. Stundtals var det verkligen två steg fram ett steg bak. Så jag är glad ändå att jag lyckas fixa ett hyggligt tempo. Inte som när det var fuktig härlig senhöst direkt, men ändå. Jag är glad för det lilla.

Idag har jag träningsvärk i framsida lår. Det är efter mina Usain Boltrusher. Underbart! Det hände nåt alltså. Känns fantastiskt!

torsdag 14 januari 2010

Usain

Vilken skillnad. Bara -4 idag! Det går ju så mycket bättre då.

Har som sagt hoppat på Szalkais milprogram. Får se vad det kan ge för resultat tills i maj. Fokus fokus. Underbart.

Idag var det koordinationslopp. Oh I like. Jag känner mig som Usain Bolt. Not! Men ändå. Det är kul att springa jättefort på ishala gator. Undrar hur fort jag springer på 100 meter. Säkert typ 20 sekunder. Måste hitta en bra raka att klocka mig själv på. Och så får snön gärna försvinna...

Och så anmälde jag mig till Premiärmilen.

Flakes

Det sista jag tänkte innan jag gick ut var: du ska få en tallrik cornflakes med mjölk när du kommer tillbaka.

Kläder

Jag längtar till de dagarna då man bara knyter på sig skorna, tar på sig byxor, träningstopp och linne och sticker ut. Nu tar det tjugo minuter att klä sig. Suckars alltså.

tisdag 12 januari 2010

Blöt mössa

Fan vad äckligt. Jag satte på mig löparmössan... som fortfarande var fuktig från söndagens pass. Av okänd anledning åkte den ner i lådan innan den var torr. Sunk. Nu har jag tvättat håret.

Kalluft

Dte blev lite fartlek. Men fan... jag blir irriterad på mig själv. För trots att jag säger till mig själv att jag måste ta det lugnt, så gör jag det inte. Som ett bångstyrigt barn (precis som han som just nu ligger och ropar på mig i spjälsängen).

Men det kändes ändå bra. Men jag tycker att det är jobbigt för lungorna. Känner mig lite kall i dem. Måste nog tina dem med lite te.

Men psyket mår bättre. Tänk om alla bara kunde gå ut och kuta lite då och då, vad mycket bättre vår värld vore.

Inte fartlek i minus sju

Idag har jag ett stort behov av ett löppass. Idag hände det grejjer på jobbet som gjorde att huvudet exploderade och impoderade - på samma gång.
Hade det inte varit så kallt hade jag gått ut och tokkutat. Men det klarar jag inte i den här kylan. Jag får nöja mig med att komma ut överhuvudtaget.

Det är inte optimalt att komma hem kl. 18, äta en supersnabb middag (som mannen min serverade direkt när jag kom hem) på ca 7 minuter och sen gå ut och springa kl. 19.30. Men så blir det ibland.

Funderar att hoppa på ett av Szalkais milprogram. Enligt det är det fartlek idag och det går ju bort. Får bli nån typ av sakta lunk med liten tempohöjning om det känns okej.

söndag 10 januari 2010

Varm

Idag fick jag låna ett par jättetjocka extra byxor av Kemisten. Som jättetjocka cykelbyxor. Det värmde upp häcken avsevärt. Så idag sprang jag häcken varm till den här låten på repeat.

Kungsholmen runt

Nu är jag anmäld. Och Kemisten. Men han hade inget val, jag anmälde honom i smyg.

Och det är milen vi ska springa. Vi är nybörjare. I alla fall jag... Kemisten vet jag inte vad jag ska kalla...

Hejja?

Det var mycket folk ute och sprang idag. Tänkte på Petras inlägg om hur man beter sig mot andra löpare. Jag är en sån där som inte möter med blicken.
Och om nån skulle hejja skulle jag ju naturligtvis hejja tillbaka, men jag skulle förmodligen inte höra det (iom musik i öronen) och då skulle jag uppfattas som asadryg.

Hundjävel

Idag när jag sprang blev jag typ attackerad av en mesig jävla cocker spaniel (i koppel). Jag hatar hundar som gör sånna där utfall mot en. Det här är tredje gången (i livet alltså). Jag fick sån lust att sparka den i bröstkorgen.

Sub 40

Min sambo a.k.a. Kemisten tycker om att springa. Helst korta snabba sträckor (idag är det en vandrande sägen i kompisgänget om när Kemisten sprang 400 meter på en svensexa i somras. Otränad sprang han 400 meter på samma tid som tjejerna gör i SM).
Han är gammal mittfältare så han har sprungit mycket i sina dar. Vi pratar löpning och han säger att han inte gillar att springa långt och imponeras av mig som går ut och springer en mil då och då. Och så pratar vi lite tider... inge mer med det. Han säger inget om eventuella resultat på egna milar.

Så... efter hans fem kilometersrunda idag så räknar han ut att han hade sprungit milen på 52 minuter. Jag säger att det är ju bra. Han säger:
- Ja... fast förut sprang jag ju milen på 42 minuter, otränad.
I samma veva bestämmer han att Sub 40 är hans nya mål. Detta ska bli intressant att följa.

Snart min tur

Nu går Kemisten och byter om. Det är min tur efter honom. Nån måste ju vakta lillsmurfen så vi kan ju inte springa samtidigt. Men det är inte så illa att vakta honom. För då kan man passa på att värma upp genom att dansa till hans favoritmusik och sedan springa runt runt mellan kök och vardagsrum.

torsdag 7 januari 2010

Is

Man vet att det är kallt när ens använda snorpapper fryser till is i handen.

Orsa - igen

Det är som sagt 33 mil till Orsa. 3,3 avklarade. Nu ska vi se hur lång tid det tar den här gången... sist tog det 57 st pass.


Luftrör

Jag har verkligen saknat att springa. Och ni som läser här förstår nog vad jag menar. Ni är ju faktiskt likdana som jag. Nu var det åtta dagar sedan jag var ute sist. Så på med xx antal lager kläder och iväg. Termometern visade på - 9.

Förutom att min häck förvandlas till två isblock så gick det ju hur bra som helst. Men jag kände verkligen att jag fick hålla ner tempot. Minsta lilla höjning och det blev jobbigt att andas. Så jag tog mig runt på 6:33-tempo. Bara 3,3 kilometer. Med tanke på att jag har sprungit tre gånger sedan den 13 december ska jag nog gå ut lite försiktig. Sist blev jag ju sjuk och rosslig i luftrören så det är väl bäst att ta det lugnt.

Nu ska det bli kallare i två dagar så jag siktar på söndag igen. Jag längtar.

Tio freaking minus och jag

Håll i hatten. Nu ska jag ut. Det är minus tio. Men nu orkar jag inte vänta länge. 3,3 kilometer blir bra. Dubbar på.

tisdag 5 januari 2010

Maxa

Nu är jag ganska frisk så jag skulle kunna jogga en kortis imorgon. Röd dag = springdag. Allt annat är pjosk. Men, jag har en gräns, och den är långt passerad när det är minus 15 grader. Jag får vackert vänta på varmare väder. Så är det bara. Men oj vad jag är sugen. Jag är så avis när jag läser på era springbloggar. Ni bara svischar fram med is mellan framtänderna, härligt att se!

Imorse småsprang jag till dagis men var tvungen att stanna, ansiktet frös ju till is.

Chefredaktören springer ute tills helvete fryser till is, och när det väl har frusit är jag säker på att hon går ut och småjoggar lite i alla fall. Om inte annat kan hon ju stanna inne och mäta både max- och minpuls.

söndag 3 januari 2010

Löplabbet Farsta

Jag har bestämt att jag är frisk på antingen tisdag men absolut på onsdag. Så är det max minus fem då går jag ut. Jag tror inte att det är bra att gå ut och det ligger runt tian. Jag tror att jag gör mig själv en otjänst då. Och på onsdag är man ju ledig så då kan jag springa när det är ljust. I nya fina löparkläder inhandlade till 50% rabatt på Löplabbet Farsta. Bästa Löplabbet Farsta.

Fortfarande

Här är det fortfarande tyst som i graven. Det enda som hörs är rossliga hostningar och snytningar. Men jag inspireras av era andra och snart är jag på G igen.